Pappsi ringde förut.

Imorse rättare sagt. Sjuttioelva signaler innan mamma hörde och svarade. Jag fick prata med honom, han sitter häktad på Skånegatan för att han struntade i sin övervakning och söp under tiden. Min papps har alltid bortförklaringar till allt och denna gången var de att hans bästis Johannie hade blivit ihjälslagen. Första gången på riktigt riktigt länge tyckte jag synd om min pappa. Han började gråta i telfonen och då fick jag tårar i ögonen. Jag ska hälsa på honom imorgon och berätta för honom att han får skärpa sig nu, att jag inte orkar mer. Han får välja alkoholen eller mig nu. Jag orkar verkligen inte alla löften mer.


Grattis på 50-årsdagen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0