Jag är grinig, riktigt jävla grinig.

Jag fryser och har sovit dåligt och gick upp klockan 9 bara för att jag trodde att mammisen och Thomas skulle komma vid 10-halv11. Men dom har inte ens ringt än och sagt att dom är på G, jag hade ju för fan inte ens behövt tatt ledigt idag! Jävligt kul. Och det är kallt. Och jag är trött. Fan vilken fin dag! Jag är besviken på min mammis för skiten igår och för detta idag och för allting. Jag vill skrika och gapa på henne, men hon fattar väl inte iaf! Jävla bajs. Jag vill gråta.
Och jag vill komma till min mormor och krama henne. Nu får dom fanimej komma! Jag är kalastaggad. NOT!

Jag har fått brev

Från min pappis idag. Nu sitter han i fängelse nere i Skåne någonstans, 1½ månad kvar. Sen kommer gubben ut. Jag undrar hur det ska gå för honom. Vart ska han ta vägen sen liksom? Men de återstår väl och ser då. Jag saknar honom, de ska jag inte sticka under stol med. Ganska mycket faktiskt. Pappi pappi pappi :)

Häktet för första gången i mitt liv!

Jag hälsade ju somsagt på pappisen idag. I häktet. Helvete vilken prosedur innan man kom in. Först ringa på knappen till hissen och vänta på att någon svara så dom tillät en att gå in i hissen, i hissen så skötte poliserna på 8:e våningen knapparna, fanns baar nödknapp i hissen. Väl där inne fick man ta av sig de mesta, jacka väska allt. Egenom en pipkontroll. Sen kom man till rummet. Vi fick nummer 5. Polisen öppna jag och mamma satte oss och sen kom pappa! De va härligt att se honom. Han är smal nu. 76 kilo väger han. Förr vägde han 95. Men han såg fräsch ut, förutom de då. Vi satt och småpratade lite om de mesta. Sen började jag gråta, mamma sa till honom att han får skärpa sig nu och sa allt de jag ville säga. Då brast de. Så vi kramades. Att krama sin pappa som man inte gjort sen studenten i 1 Juni va helt underbart. Han luktade precis samma, hur arg jag än är på honom så va de helt underbart att krama honom. Han tyckte jag luktade gott (: Och va fin. Halvtimman gick snabbt, på pricken knackade dom på dörren och tog ut oss. Utanför stog de 3 väktare, 2 unga killar bla han som satt i kontrollen och 1 som öppnade. Vi kramdes och jag började gråta igen. Jag har saknat honom så otroligt mycket och har vart så otroligt rädd för allt som har kunnat hända. Att få se honom nykter första gången på 10 månader va underbart. Väktarna tyckte nog det var en obekväm situation, dom visste inte riktigt vart dom skulle kolla och den ena säger "Ska jag ta bort honom" lite tyst och den andra skakade på huvudet och sa "Ne". Efter de släppte jag och gick.

Jag önskar över hela mitt hjärta att min pappa ska bli bra nu. Att jag litar på de är en annan sak.

Pappsi ringde förut.

Imorse rättare sagt. Sjuttioelva signaler innan mamma hörde och svarade. Jag fick prata med honom, han sitter häktad på Skånegatan för att han struntade i sin övervakning och söp under tiden. Min papps har alltid bortförklaringar till allt och denna gången var de att hans bästis Johannie hade blivit ihjälslagen. Första gången på riktigt riktigt länge tyckte jag synd om min pappa. Han började gråta i telfonen och då fick jag tårar i ögonen. Jag ska hälsa på honom imorgon och berätta för honom att han får skärpa sig nu, att jag inte orkar mer. Han får välja alkoholen eller mig nu. Jag orkar verkligen inte alla löften mer.


Grattis på 50-årsdagen

Pappiiiiii

image478

Jag saknar dig.
Och jag vill att du ska bli frisk och vara som vanligt.
För jag älskar dig! Och jag saknar dig.

Och vad ger dig rätten att kalla mig nonchalant?

Igår kväll när jag satt här vid min dator så skrev David. Han berättade att han hade en seriös kväll, vilket han aldrig har haft under denna tiden vi pratat med varandra. Han hade tråkigt och frågade ifall han kunde ringa och jag sa att han kunde ringa om en stund, jag va mitt uppe i prat med massa gossar på msn, söta gossar! han skriver efter ett tag och säger att pratar vi inte nu så hittar jag på något annat, ringer dig om 3 minuter svarar du inte så svarar du inte. Han ringde och jag svarade, och han är helseriös i hela rösten. Och ber mig sluta skriva på datorn och jag sa att men jag kan prata samtidigt men han ville att jag slutade skriva så jag pausade en stund. Han hade vart på fest men de hade inte vart någon feststämmning så han hade gått hem. Iaf... Nu till själva grejen. Förra veckan typ berättade jag för honom att jag hade kunnat tänka mig att jobba lite mer så han frågar om jag har sökt ett heltidsjobb varpå jag säger att jag inte har o la la la. Inte tänkt på de osv och de är inte sådär jätteviktigt, hade bara vart gött o jobba mer än lördag söndag liksom och några få veckodagar. Då börjar han snacka om att jag är vuxen och måste ha ett jobb så jag får mer pengar osv osv. Och att jag måste ringa till chefen osv. Under tiden när han pratar om detta så undrar jag varför han lägger sig i och berättar för mig hur jag ska göra med mitt jobb så jag svarar bara MM. DU ÄR SÅ JÄVLA NONCHALANT! skriker han typ och jag äna Va? Han bara aa du är så jävla nonchalant och la la la. Då tappade jag humöret och sa att han inte hade rätt o säga så och va de så så kunde vi likagärna lägga på. Då säger han att Du har bett mig vara seriös oh när jag är de så tål du inte ens sanningen? Jag: Men om sanningen är den att du tycker jag är nonchalant varför pratar du med mig då? Vi la på. Sen skriver han precis såhär på msn!

Du är riktigt töntig! Tar fan bort dig från msn! Du ber mig vara seriös. och du törs inte höra sanningen! Fortsätter du som du gör så slutar du som din pappa/ MIN! även om du inte tror de. Vi har mer gemensamt än du tror Ser ju bara. Du beter dig bara barnsligt. Tror du att jag vill dig illa? Måste kännas jobbigt när nån främande säger något. Vill dig väl! Orkar direkt inte tjata vidare här. Du åker bort från min msn. De va trevligt att prata.

Du har bett mig vara seriös. Här är jag fullt allvarlig! Har hänt mig för mycket idag.... Kanske går ut över dig... Men endå samma sak för din pappa är likadan som min. Du vet nog själv att jag absolut inte vill ta upp det med din pappa.. Min farbror är med din pappa nu typ, förstår du grejen? BYE!

Jag blev så sjukt irreterad och grejer. Vad ger honom rätt att säga att jag kommer sluta som min pappa? Vad ger honom rätt att sitta och säga att jag är nonchalant? Vad ger honom rätt i att sitta och säga till mig i telefonen att jag ska skaffa mer jobb. TÖNT!

Så jag ringde till Daniel och pratade av mig. <3

SUUUUCK! Avundsjuk för att man är glad? LOL!

Får man ens kasta skit på mig för att jag är en glad person?

M kallar vi honom, som jag förstunden har blockat på Msn är efterhängsen och skriver till mig på Nattstad. Igår när jag kom hem hade han skrivit ett litet meddelande där de stog "Jag vet att jag är dryg" Vad vill du säga med de svarade jag och sen var diskussionen igång.

Han: Att du har rätt. Jag är dryg. Nu vill inte frida heller prata med mig. Jag är både korkad o omogen.
Jag: så du inser de först när frida inte vill prata med dig? ja ibland är du faktikst riktigt korkad och omogen.
Han: Nä, men nu är ni två som tycker det. Så du har gjort rätt i att blocka mig.
Jag: är du dryg så är du dryg så är de ju med de, de är ju du liksom! vad ska jag göra liksom, inte så att jag vill ändra dig. vi får väl helt enkelt låta de vara. men de är synd, för du är jävligt go när du inte är dryg!
Han: Tyvärr är jag alltid dryg. Bara att jag är det lite mindre ibland. Jag ber om ursäkt för att jag är sån
Jag: men behöver de gå ut så jävla mycke över mig är ju frågan då. jag kansek inte ska ta de personligt, men de gör jag!
Han: Jag vet att det blivit så, o det är riktigt uselt av mig. Vet inte varför dock. Du har varit som en hackpåse.
Jag: du har insett de nu alltså? för de är ju inte de jag har försökt o säga... vad har jag gjort för att du ska sitta o ta ut allt på mig? ärligt talat? är inte de fel?
Han: Jag vet inte varför. Men tror det är för att du verkar vara på så bra humör. O jag blir grinig över det, så blir det bara värre ju mer vi pratar. Fan vilken idiot jag är :s
Jag: ärligt talat. titta på de du själv skrev nu... och fundera lite.
jag har fattat för längesedan att du inte alltid är glad. prata inte med mig om du inte vill. jag är en glad person, de tar mycke innan jag blir riktigt ledsen, men du ska veta att jag har ett rätt kasst liv med. FÖRLÅT mig för att jag är glad o possetiv, för de är fanimej de du stör dig på. Att jag kan vara glad även om skit händer.
Han: Tror du inte jag har funderat över det?
Jag: tycker jag faktikst att du kan ha också! för jag har inte gjort dig ett ont skit!
Han: Nä jag vet. Jag skäms verkligen något fruktansvärt över mitt omogna beteende

Detta är sjukt. Får man ens ogilla mig för att jag är glad? UUUUUSH!
Jag kom på att jag inte skulle vara sämre så han ska få en till chans. BAJSUNGE! Är han töntig då med så block och hejdå och då har han gått miste om en av dom finaste prinsessorna, MOI!

1942.06.01-2004.03.11

4 år sen farmor <3
Jag saknar dig helt otroligt jätte mycket.

Du var de finaste av allting!

image417

Ingenting är sig likt utan dig. Jag skulle kunna sitta här och skriva hur mkt som hellst om hur mkt jag saknar dig och hur mkt du betydde för mig men det känns helt meningslöst för du får inte reda på de iaf. Jag skulle vilja spola tillbaka tiden 4 år och en dag och jag hade velat sitta på sängen med dig när du försvann. Bara fått säga allting som jag ville ha sagt för allting gick så jävla fort. Men jag försöker intala mig själv att du visste hur mkt du betydde för mig och hur mkt jag älskade dig när du åkte upp till himlen. Det är inget jag kan skriva ner i ord för de är går bara inte. Du var de finaste i mitt liv och jag saknar dig runt universum och tillbaka igen oändligt många gånger. Jag älskar och saknar dig farmor huuuuuuuur mkt som hellst.

Farmor farmor farmor farmor farmor <3

image418 image419
 image420

Han gör mig förbannad!

Mr. M gör mig förbannad, riktigt riktigt förbannad.
Nu ska jag skriva en historia med a g x y istället för namn.

Igår, berättade jag för X att Y hade drivit med henne när han berättade för henne vad han ville göra med henne naken. De sa han till mig på msn nämligen, att han bara drev. Jag vet att X älskar att driva med Y och självklart förstorar hon upp de, men de får hon. För hon är min bästis inget ont mot henne i denna storyn :) Då skriver Y till mig idag och frågar vad jag sagt till X egentligen. Jag berättar som de är men Y vägrar tro mig, eftersom X har skrivit till honom och frågat om hon drivit med honom hela tiden, lite drama drama liksom. När jag pratar med Y på msn tänker jag nästan att de är så som de är att X lagt i lite drama drama. Vilket Y senare får reda på eftersom X ringer och berättar läget Men de gör som sagt inget, men Y har aldeles för mkt låga tankar om mig och tror att de är jag som gör allt fel hela tiden. han bad om ursäkt och sen skulle vi inte prata mer om de när jag fortsatte prata om de. Jävla mes, inse att jag inte är sån som snackar skit som du tror. AAAAAH jag blir arg!



X, jag älskar dig! :D
Du är bäst dramaqueen i helaste världen! :D
Komiskt att han tror att du är världens ängel mot honom! ;)
Hahahahahaha. :D

Jag har fått ett brev från min pappa

08,03,03 Tidaholm

Hej Sofia och Fredrik!
Hoppas allt är bra med er.
Här är allt helt okey, bra mat bra träningsmöjligheter och kanonpersonal.
Jag kommer hem den 10:e Mars och då är jag förhoppningsvis på hugget för nya tag.

Hoppas inte ni har lidit för mycket under den här svåra och längre tiden av alkoholintag men det var något som jag tydligen var tvungen att göra.

Sofia, förlåt mig för den där hemska kvällen på Centralen men jag kommer tyvärr inte ihåg så mycket men det är nu ingen ursäkt.

Förlåt bägge två om jag missade Alla Hjärtans Dag!

Ja nu ska jag iallafall ta ordentliga tag. Sagt upp mig på Soc Bergsjön för att flytta till kville, skall försöka läsa till Fritidspedagog.

Tro nu inte att jag svamlar för nu har jag bestämt mig för att leva vidare.
Och en sak till, Jag älskar er / Pappa!


Det är samma visa hela tiden. "Denna gången har jag bestämt mig" "Jag tar nya tag" "Förlåt" "Jag har ingen ursäkt". Men jag kan inte göra så mkt mer än att tro på min papps, jag tror inte på honom på samma sätt som jag gjorde innan, men innerst inne i mitt lilla lilla hjärta så finns gnistan som får mig att älska honom. Jag har många gånger önskat att den gnistan kunde slockna så jag bara kan skita i honom och gå vidare i mitt liv, men de funkar inte. Den finns där och han är min pappa. Jag vet att hur mycket han än sviker oss, så älskar han mig och min lillebror över hela sitt hjärta. Men han är sämst på att bevisa de.

Är min mamma ledsen, är jag ledsen.

Jag måste få skriva ett sådant där lite mer deppigt inlägg. Med bara tankar och funderingar och händelser som inte är kul för fem öre, men jag måste. Jag hörde att mamma satt och grät förut när hon pratade i telefonen, jag vet inte vem hon pratade med, om det fortfarande var Thomas men de förvånar mig inte för dom pratade precis lite innan. Vad som händer mellan mamma och Thomas vet jag inte och jag tycker bara allting är jättelöjligt men jag blir så sjukt ledsen när jag vet att mammi är ledsen. Det högg till riktigt i mitt hjärta förut när jag hörde henne inne i Freddans rum, och mina ögon fylldes med tårar. Funderingen då va ifall jag skulle gå in til henne, men gråter mamma så gråter jag. Jag stängde därför in mig på mitt rum och tänkte att hon kommer in om hon vill något. Hon har fortfarande inte kommit ut ifrån Freddans rum och sagt något efter samtalet, och det va säkert 2 timmar sen. Jag vet att hon älskar Thomas över hela sitt hjärta och att hon vill vara med honom och han känner desamma. Så jag fattar inte varför denna lilla skitsaken ska förstöra hela grejen liksom? Som mamma säger så kan man mötas på halva vägen, jag och Freddan har fått möta dom på halva vägen hela tiden under deras relation men den lilla dockan ska de inte svänga och slängas med, bara daltas efter hennes tycke hela tiden. Jag blir så sjukt förbannad. Jag och min lillebror har fått vänja oss vid att ha en mamma som är borta och uppe hos honom och lärt oss vara ensamna efter 14 år utan en pappa i hemmet. Men det skits de fan i, men när den lilla dockan inte får följa med och kolla på hus tar de hus i helvete. FYFAAAAAN va barnsligt! Jag hoppas över hela mitt hjärta att detta fixar sig, för mamma och Thomas ska vara kära och förlovade. Ända tills dom blir gamla. Snorungen får anpassa sig!

RSS 2.0