Fhiiija

Jag måste få skriva ett sådant där lite mer deppigt inlägg. Med bara tankar och funderingar och händelser som inte är kul för fem öre, men jag måste. Jag hörde att mamma satt och grät förut när hon pratade i telefonen, jag vet inte vem hon pratade med, om det fortfarande var Thomas men de förvånar mig inte för dom pratade precis lite innan. Vad som händer mellan mamma och Thomas vet jag inte och jag tycker bara allting är jättelöjligt men jag blir så sjukt ledsen när jag vet att mammi är ledsen. Det högg till riktigt i mitt hjärta förut när jag hörde henne inne i Freddans rum, och mina ögon fylldes med tårar. Funderingen då va ifall jag skulle gå in til henne, men gråter mamma så gråter jag. Jag stängde därför in mig på mitt rum och tänkte att hon kommer in om hon vill något. Hon har fortfarande inte kommit ut ifrån Freddans rum och sagt något efter samtalet, och det va säkert 2 timmar sen. Jag vet att hon älskar Thomas över hela sitt hjärta och att hon vill vara med honom och han känner desamma. Så jag fattar inte varför denna lilla skitsaken ska förstöra hela grejen liksom? Som mamma säger så kan man mötas på halva vägen, jag och Freddan har fått möta dom på halva vägen hela tiden under deras relation men den lilla dockan ska de inte svänga och slängas med, bara daltas efter hennes tycke hela tiden. Jag blir så sjukt förbannad. Jag och min lillebror har fått vänja oss vid att ha en mamma som är borta och uppe hos honom och lärt oss vara ensamna efter 14 år utan en pappa i hemmet. Men det skits de fan i, men när den lilla dockan inte får följa med och kolla på hus tar de hus i helvete. FYFAAAAAN va barnsligt! Jag hoppas över hela mitt hjärta att detta fixar sig, för mamma och Thomas ska vara kära och förlovade. Ända tills dom blir gamla. Snorungen får anpassa sig!