ett stycke aggritioner.

Ibland, bara ibland. Blir jag sjukt irreterad på folk som är så sjukt deprimerade, och bara tycker att livet är sjukt ovärt att ens försöka leva. Visst, oftast har de hänt tråkiga saker, men heeey. Här är Sara Carina Sofia Lith von Prinsessan, jag har en pappa som håller på att supa ihjäl sig och är hemlös, jag förlorade min farmor när jag va 15 år gammal och hon var mitt allt. Jag deppar fan inte för de. Jag låter väl kanske hemsk, jag tycker synd om folk som mår dåligt, men vafan hjälper de att bara sitta och beklaga sig och inte försöka alls, visst de finns människor som försöker och det är sorgligt. Men det är bara dom själva som kan hjälpa sig själva. De är fan ingen annan!

Tack för att jag fick utlopp av mina aggritioner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0